Hormoner och tonårstankar

Jag visste vem jag var, jag hade landat i mig själv och i min stil och i mitt sätt att vara.
Sen kommer du, och du, och du och allt snurrar till.
Jag vill att du ska gilla mig, jag ändrar mig efter dig.
 Jag byter kläder, jag byter halsband och armband,
jag får fler komplex och hittar fler fel.

Och du märker det väl inte, du vet väl knappt vem jag är
 Du vill väl inte ens veta vem jag är.
Du ser mig väl bara som en liten prick som ibland flackar in i ditt synfält och snabbt försvinner igen.


Man kan ju undra,
varför jag blir så påverkad, av en enda person, som knappt lägger märke till mig.
Jag undrar. Jag undrar och undrar.
Men jag hittar inget svar.


MIn vän sa; "du.. det där är bara hormoner och tonårstankar"
Och JA! det är det! Men vafan jag hade ju kommit över det där stadiet i livet.
Jag hade ju hittat mig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0