Sjukdom.

Jag skrev i förra inlägget att allt gick åt helvete för mig.
Och jag kan inte säga annat än att det bara går mer och mer åt helvete.

De senaste dagarna är ett vimmel, en gegga, minnen i flytande form, tidsuppfattning noll.
Och jag kan (stolt) säga att det bara beror på att jag är sjuk! Inget annat!
Jag hade hög feber i ett par dagar och sen fick jag så sjukt ont i halsen att jag inte visste vad.
Lyckades ta mig till doktorn,(på fredagen den 13!) halsfluss och kanske körtelfeber var diagnosen, fick starkaste penicillinen.
Så nu sitter jag här med två halsmandlar så svullna så att de ser ut som två tennisbollar och känns som två stora köttsår.

Jag kan inte:
  • Svälja. Det är ett jävla jobb att ens kunna svälja mitt eget saliv och vatten tillsamans med diverse tabletter är ren tortyr.
  • Äta. Går fetbort.
  • Prata. Går, men är en pärs och jag låter som Bert Karlsson
  • Vrida huvudet. Bollarna i min hals tar emot.
  • Gå upp ur sängen någon längre stund.
  • Sova längre än en halvtimma i taget.

Så jag sitter här i min säng, lyssnar på fransk musik och försöker tvinga i mig några smärtstillande då och då.
Piss helg.

Dessa dar var inte gjorda för mig

Saker och ting verkar bara gå åt helvete för mig just nu.
Men det löser sig va?
Mycket är sjukt jobbigt, jag har aldrig varit så här spänd i hela mitt liv,
jag har aldrig ätit så här lite.
Jag har aldrig haft så mörka ringar under ögonen.
Heller aldrig varit riktigt så här blond.

Men knutar verkar börja knytas upp,
orosmoln skingras och jag börjar le igen.


Jag ljuger inte längre,
jag pratar inte skit längre.
Jag försöker tänka efter före.
Jag försöker att inte låta mitt hetsiga humör ta över.
Jag försöker sköta skolan.
Jag försöker vara snäll mot mamma.
Jag försöker att inte bryta ihop.


Jag har inte tänkt på dig på länge.
Det känns bra.


Sjukt mysig låt

RSS 2.0